Hur överförs Corona-smittan via utandning, hosta och nysning?
I slutet av 2019 uppstod en ny coronavirus i Kina som sedan snabbt spridit sig över hela världen. Detta nya coronavirus kallas SARS-CoV-2 och sjukdomen som det orsakar kallas COVID-19.
Medan vissa med COVID-19 har en mild sjukdom kan andra uppleva andningssvårigheter, lunginflammation och till och med svåra problem att andas som kräver vård i respirator. De äldre individer och personer med underliggande hälsotillstånd tillhör riskgrupperna som löper störst risk att utsätta sig för allvarliga komplikationer av viruset och kan avlida.
Vi som arbetar i vården, i västvärlden, har aldrig varit med om något liknande tidigare. Det här är ingen vanlig influensa även om smittspridningen är liknande. Det finns heller inget vaccin idag så att vi åtminstone skulle kunna vaccinera riskgrupperna. Detta coronavirus är rejält giftigt då den vid en infektion kan skapa en kraftig inflammatorisk process i lungorna, lunginflammation, så att patienten formligen drunknar om inte man inte får respiratorvård på intensiven. Även om man som patient hamnar på intensiven är det mindre än hälften som klarar denna ansträngning då även flera andra organ såsom hjärta, lever och njurar samtidigt påverkas av syrebristen. På vissa platser är det bara var femte som klarar sig efter inläggning på IVA. Det är därför det är så viktigt att riskgrupper inte smittas och att vi åtminstone sprider ut antalet insjuknande över tid så att sjukvården inte överbelastas. Samtidigt som man sprider ut insjuknandet över tid uppnås en flockimmunitet så smittspridningen avtar och skyddar de som inte klarar av en infektion.
Strategier för att förhindra smittspridning
Först måste vi förstå hur smittan egentligen sprids för att kunna ha verktyg att förhindra att vi får smittan eller att smittade överför den till osmittade. Att lägga upp en strategi utan att förstå hur smittspridningen fungerar är tämligen fruktlöst. Generella strategiska mål är total eliminering av smittan, dvs spåra smittbärare och skydda andra från dem eller att begränsa smittspridningen och dess hastighet. Olika länder har olika strategier för att nå målen men de flesta har anammat och fokuserat på social distansering. På toppen av detta kommer en diskussion om personlig skyddsutrustning. Men hur bra fungerar egentligen skyddsutrustningen och hur fungerar dem?
Exponering av smitta
Det är också viktigt att förstå i vilken miljö man befinner sig för att undvika smitta. Mängden av smitta har en stor betydelse och påverkar troligen den egna mottagligheten för smittan. I en vårdmiljö med många smittade och nära kroppskontakt, ökar risken att man utsätts för smitta. Mängden smitta och frekvensen för exponering avgör självklart en stor del av smittorisken och därför bör skyddsåtgärderna vara skarpare i dessa miljöer än för allmänheten i stort.
Klassifiering av smittpridning vilar på gammal kunskap från 1930-talet.
William F. Wells undersökte tuberkulosöverföring under 1930-talet och delade in utandingsdroppar i stora och små isolerade droppar.Stora droppar sätter sig snabbare än de förångas och infekterar omedelbart medans små droppar förångas snabbare och bildar aerosoler. Strategier för infektionskontroll utvecklades sedan med denna enkla indelning av smitta via droppar eller via aerosoler vilket är basen
dagens klassificeringssystem som t.ex WHO och CDC använder med lite olika indelningar i droppstorlek.
Strategier för att minska smittspridning bygger på gammal kunskap om droppsmitta.
Alla dessa strategier, oavsett om det gäller ansiktsskydd eller om det gäller social distansering, bygger på s.k droppsmitta dvs en person som är infekterad smittar vidare genom att hosta eller nysa relativt stora droppar som hamnar direkt på dig eller på ytor som sedan blir smittbärande. Om dessa antagande om droppsmitta vore felaktig så skulle strategierna behöva ändras och troligen är det i många länder för sent att ändra strategierna om smittan redan spridits i stora delar av folkmängden. I de senaste rekommendationerna från WHO för COVID-19 rekommenderas att hälso- och sjukvårdspersonal och annan personal att hålla 1 meters avstånd från en person som visar symtom på sjukdom, som hosta och nysa. Amerikanska CDC rekommenderar 2 meter. Dessa rekommendationer bygger på den äldre kunskapen och indelningen i droppsmitta och aerosoler.
Ny förståelse för droppsmitta ändrar strategier
I en nyligen, 26 mars 2020, publicerad artikel “Turbulent Gas Clouds and Respiratory Pathogen Emissions – Potential Implications for Reducing Transmission of COVID-19” påvisas att en nysning kastar iväg ett moln av droppar så långt som 6-8 meter och att molnet innehåller små droppar som kan sväva i timmar i luften. I korthet så hamnar normalstora droppar vid
- normal andning: 1-2 meter
- hostning: 5-6 meter
- nysning: 6-8 meter
på objekt framför dig som blir infekterade samt ett stort moln av mindre droppar ner till mycket små droppar som är luftsvävade under lång tid.
Bilden visar en nysning som innehåller inte bara semi-ballistiska utsläppsbanor av slemhinnedroppar med kort räckvidd utan även ett flerfasigt turbulent gasmoln med omgivande luft med kluster av droppar med ett kontinuum av droppstorlekar. Den lokalt fuktiga och varma atmosfären i det turbulenta gasmolnet gör att de innehållande dropparna kan undvika förångning mycket längre än som inträffar med isolerade droppar. Under dessa förhållanden kan en droppes livslängd avsevärt förlängas med en faktor upp till 1000, från en bråkdel av en sekund till minuter. Det är också hög fart på projektilerna upp till 10-30 m/s
Själva molnet i sig som skiljer sig från individ till individ bär med sig droppar av alla storlekar vilket också beror på smittbärarens fysiologi, miljö, luftfuktighet och temperatur och kan infektera ytor längs hela vägen samt att aerosoler bildas på olika sätt längs hela vägen och avslutas med att molnet till slut förångas i sin helhet med bildandet en mängd av aerosoler. Hela processen är mycket komplex där en nysning kan infektera stora ytor och ett luftrum fylls med aerosoler som beror på många parametrar inte minst ventilationssystemet i rummet.
Spekulationer om rekommendationer att förhindra smittspridning
Det är inte så svårt att föreställa sig vilka konsekvenser detta kan få när en smittad person nyser eller hostar i ett rum där flera andra befinner sig. Självklart måste tas hänsyn till denna nyvunna kunskap när man bygger strategier för att minska smittspridningen. Detta tillsammans med mängden exponerad smitta har stor betydelse hur vi kan kan använda skyddsmasker, vistas i rum och ventilera dessa rum. Ett väl ventilerat rum torde vara bättre än ett icke ventilerat rum. En skyddsmask för att förhindra omedelbar smittspridning borde var bättre än att inte använda skyddsmask. Detta är rent intuitivt och bygger på indicier snarare än vetenskaplig evidens. Det finns självklart kontraproduktiva åtgärder som också ofta nämns i sammanhanget där en av dessa kan vara falsk trygghet eller där effekter av en åtgärd kan göra det värre. Hur man än resonerar här så framstår det som både WHO och CDC (motsvarande amerikanska Folkhälsomyndigheten) underskattar den dynamik som försiggår i verkligheten när en person hostar eller nyser. Svenska folkhälsomyndigheten följer gärna WHO som så många andra motsvarigheter gör runt om i världen.
Denna riskhantering runt smitta som bygger på en gammal klassificering med droppsmitta eller aerosoler som huvudsaklig smittväg kan vara anledningen till att Covid-19 har spridit sig på det sätt som den gjort trots att drastiska åtgärder i många länder har vidtagits. En mycket mer riskaversiv hållning bör kanske istället tillämpas både när det gäller social distansering, i vilka rum man uppehåller sig i och vilka skydd man ska bära, framförallt för att inte smitta andra.